Min första smarttelefon
Text: Tuuli Sivusaari, Vasa. Svensk översättning: Martina Lampero
Här är Tuuli Sivusaaris berättelse om sina erfarenheter av för- och nackdelarna med en smarttelefon. Hon började få konstiga symptom som yrsel, stickningar på huden, domnade fingrar, smärta i huvudet och nervsmärta när hon pratade i telefon.
Jag fick min första smartphone i present av mina orkesterkamrater 2014, på min årsdag. Det var en fascinerande leksak i ett vackert vitt konstläderfodral. Sedan dess har telefonen alltid följt med mig i min ryggsäck och väska.
Jag var entusiastisk över möjligheterna med internet. Det var lätt att hålla kontakt med släktingar utomlands och lyssna på fantastiska föreläsningar från hela världen. Det var lätt att mejla inspelningar av låtar under arbete till bandmedlemmarna och lyssna på dem på datorn hemma medan jag repeterade mina egna delar. I internets underbara värld fördjupade jag mina språkkunskaper, mina musikkunskaper och utbildade mig till och med till NLP-terapeut som en hobby. Jag tillbringade mycket tid på nätet och träffade intressanta människor.
I januari 2020 var det dags igen att köpa en ny, mer effektiv mobiltelefon och bärbar dator eftersom mina tidigare ”sjungit på sista versen”. Jag blev imponerad av Leica-kameran i min nya telefon, som tog riktigt fina bilder, och av många av de nya funktionerna. Och med den nya bärbara datorn skulle det vara fantastiskt att återigen kunna delta i föreläsningar med mina kurskamrater via zoom.
Under vårvintern 2020 började jag få konstiga symptom som yrsel, stickningar på huden, domnade fingrar, smärta i huvudet och nervsmärta när jag pratade i telefon. Jag googlade ”Vad kan orsaka dessa symtom?” Svaret var att sjukdomar i det perifera nervsystemet kan ge sådana här symtom. Jag gick till läkaren, jag hade inte någon neurologisk sjukdom.
Chock
Jag märkte snart ett samband med användningen av smarta enheter och illamående som kom till följd av det. Jag tog med mig min mobiltelefon och bärbara dator till källaren och tog en lång paus från att använda dem. Mina symtom minskade avsevärt och jag var ibland helt symtomfri.
Jag fortsatte att söka efter information om elöverkänslighet när jag kunde, och jag började hitta!
Redan på 70-talet i Ryssland talades det om ”radarsjukan”, när människor började få allvarliga hälsosymtom när de arbetade nära radaranläggningar. Och den informationen ligger tyvärr och samlar damm i arkiven.
Den industriella revolution som pågår, baserad på den enormt snabba utvecklingen av informationsteknologin, skapar stora möjligheter för internationella industrier att tjäna stora pengar. Mitt i allt detta nya och spännande, har fartblindhet tystat den lilla rösten hos människor som frågar: ”Vad innebär all denna strålning runt omkring oss för naturen, insekterna, människorna och hela planeten?”
Omprövning av planer
Jag har ersatt min smartphone med en liten Nokia i plast utan internet och nuförtiden pratar jag i telefonen via högtalarfunktionen. Jag har minskat min tid vid datorn till ett minimum. Jag betalar mina räkningar och printar ut material som jag vill gå in på mer i detalj.
De värsta symptomen på elöverkänslighet får jag från smarttelefoner i närheten. Att resa med tåg är krångligt om man inte kan få reserverat ett kabinett. Jag har jobbat som personlig assistent de senaste åren och har tvingats tacka nej till jobb där man ständigt utsätts för smarta enheter. Hem där det finns ett internetanslutet trådlöst larmsystem är också problematiskt om man inte kan stänga av det under tiden en elöverkänslig är på besök.
Många äldre har idag ett larm på nattduksbordet som med en knapptryckning ger dem kontakt till larmcentralen. Denna apparat avger också strålning och kan orsaka sömnlöshet och problem med värmeregleringen hos många människor.
Det som inte dödar omedelbart är inte skadligt?
Min mamma berättade för mig hur hon som ung brukade gå till en skoaffär med en helt ny, tjusig ”röntgenlåda” som hon kunde stoppa in foten i med skon hon provade, för att med röntgen se om tårna satt ihop. I dag vet vi att riklig exponering för röntgenstrålar orsakar cancer. Tobak och DDT spreds som en utbredd ”handelsvara” till mänskligheten, som dock förkortade livet för otaliga människor och senare visade sig vara skadlig för människor och natur.
Frågeställning
Vill vi bestråla våra barn, ungdomar och oss själva med denna dygnet runt ständigt ökande ”elektrosmog”-strålningsdimma? Eller vill vi bli informerade om dess skadliga effekter och hur vi kan skydda oss mot den?
Framväxten av basstationer
Många människor som lider av strålningskänslighet berättar att en basstation för mobiltelefoni har dykt upp i närheten av deras hem. Det hyreshus jag flyttade in i 2016 (där jag fortfarande bor 2024), har två separata basstationer för mobiltelefoni på taket och en ny stor basstation på taket på huset bredvid. På andra sidan gatan fanns det också en basstation på taket på huset mittemot, men den har av någon anledning tagits bort.
År 2019 var jag fortfarande grundfrisk och helt symptomfri från den omgivande strålningen. När jag ser tillbaka på tiden innan jag blev sjuk fanns det tecken i luften på att något påverkade min hälsa, jag kunde bara inte tyda dem. Det fanns inga större bekymmer i mitt liv, men jag led av sömnlöshet, trots att jag hade jobbat hårt hela dagen och var trött. Överstimulering var ett problem och det var svårt att somna.
Innan jag gick och lade mig lugnade jag ner mig genom att lyssna på avslappnande musik på YouTube på min mobiltelefon, när jag borde ha flyttat mina apparater (som var på laddning) bort från sovplatsen. Man kan hitta allt från internet, meditativa brus från vågor och fågelljud.
Jag visste inte då att apparaten avger stark strålning, upp till en radie av fyra meter eller mer, med internetuppkopplingen på. Lyckligtvis har jag vänner som nu håller ”mobildata av” i sina mobiltelefoner och ”wifi och bluetooth av” om de är med mig, eller i flygplansläge.
Vanliga samtal och meddelanden fungerar utan mobildata, Wi-Fi och Bluetooth!
Hälsan i fokus
Jag hoppas att jag inom en snar framtid kan bo utanför staden på en plats där det inte finns några basstationer för mobiltelefoner i närheten, till exempel i ett litet hus. Människor ändrar inte så lätt sina vanor om inte omständigheterna tvingar dem till det. Vi flyttar lätt fram saker till framtiden.
Om någon blir sjuk är det lätt att ta in en ersättare. Men vad händer om halva befolkningen lider av utmattningssyndrom? Eller om en stor del av landets barn har depression eller ADHD eller ett spel- eller internetberoende? Vaknar vi då upp till verkligheten? En bekant till mig berättade om ett barn som inte ville sitta vid middagsbordet om han inte fick en surfplatta med. Barnet var 3 år gammalt.
Jag hoppas att vi förstår att det ligger i allas intresse att offentliga samlingar får ”mobildata av” eller ”flygplansläge på”-direktiv. Jag hoppas att smarttelefoner kommer att förbjudas för personer under 18 år.
Jag hoppas att de flesta människor kommer att vakna upp till denna strålningsverklighet och vilja vara en del av lösningen för att bättre skydda oss själva och varandra. Det ligger i nationens och kommande generationers bästa intresse, ett skarpt och friskt sinne i en frisk kropp och full funktionalitet för alla!
Tuuli Sivusaari ❤
Tuulis källor:
https://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/radiation-sickness/symptoms-causes/syc-20377058
https://www.warhistoryonline.com/instant-articles/russian-duga-radar-woodpecker.html
Bli medlem
Aktivera dig du också – ta hand om allas vår framtid
Genom att gå med i vår förening Finlands Strålskydd kan du bidra till en säkrare framtid.
Du kan även välja att bara gå med i e-postlistan och hjälpa oss att sprida information om frågor som är viktiga för vår förening.
Vi på föreningen Finlands Strålskydd förespråkar kabelburet nätverk, utan trådlösa signaler. Vi har tillägnat en egen sida för Skolor. På våra sidor Hälsoinfo och Faktablad kan du läsa om trådlösa signalers inverkan på hälsan. Tekniska lösningar hittar du på vår sida Skydda dig. På vår sida Filmer finns informativa videomaterial. Vad skriver myndigheter och tillverkare? Det får du veta i vårt infoblad.